MIGRÄN: 2009-2011

Under perioden 2005-2009, gick jag till doktor Mattias Linde på Cephalea Huvudvärkcentrum i Göteborg. Jag kände att jag fick den hjälp jag ville ha samt behövde. År 2009 fick han en överläkartjänst med forskningsinriktning på ett huvudvärkscentrum i Norge och Cephalea stängdes. Vid det tillfället, rekommenderades två alternativ för oss som ville fortsätta med konsultation; Avesina AB (som vann upphandlingar och vid behov av neurologkontakt) samt primärvården (vid uppföljning av läkemedel osv.)
Jag kan bara gå till mig själv, men att sluta gå till Cephalea var som att slita bort en bit från mig. Den där kontakten man fick, hjälpen och framförallt – förståelsen. Förståelsen som fick en att känna att ”jag faktiskt inte kan hjälpa att jag har migrän”. Och all hjälp med att komma underfund med vad det var som orsakade min huvudvärk/min migrän och vad jag hade för typ av värk och hur jag eventuellt kunde lindra mina besvär.
Det gjorde ont, helt enkelt. Helt plötsligt var det borta.
Så jag valde att gå till min vårdcentral för fortsatt konsultation. Tyvärr var det ett stort misstag som jag definitivt inte gör om. Jag kan säga att det inte kändes särskilt förtroendegivande när man fick berätta vad ens migräntyp innebar för läkaren som inte hade någon aning om att det fanns något som kallades ”basilarismigrän”. Och henne skulle jag ha som läkare när det gällde min migrän? Jag hade fått en lista på olika verksamma substanser i läkemedel som eventuellt skulle kunna fungera i förebyggande syfte. Min läkare på vårdcentralen visste inte vad hälften var, utan fick slå upp alla och gissa sig fram till vilken medicin det skulle kunna röra sig om. Tryggt! Den medicinen hon ordinerade då (Citadon), hjälpte inte alls.
Jag slutade att gå till henne och vårdcentralen. Det gav ingenting. Jag kunde inte berätta om hur min migrän varit för hon visste ändå inte vad jag menade.
Det kändes lönlöst. Det fanns verkligen ingen hjälp att få. Det kändes i alla fall så då. Men det är alltid som mörkast innan gryningen.
I oktober 2011 skulle en annan migränläkare hålla föreläsning om migrän på Göteborgs Universitet. Doktor Carl Dahlöf. Läkaren som min morbror gick till för många många år sedan.
Föreläsningen var givande, på alla sätt och vis. Citadon till exempel, rekommenderades inte som förebyggande medicin. Tack för den, vårdcentralen!
Mycket av det som sades, kände jag till sedan tidigare, men jag fick ändå en aha-upplevelse. Jag var verkligen inte ensam. Salen var full och många ville ställa frågor. Även jag. Jag hade två frågor:
– Hur många procent är det som har basilarismigrän?
Drygt 2% av alla som har migrän, fick jag till svar. Så ovanlig var alltså min migräntyp. Det var jag inte beredd på.
Den sista frågan är den som jag var glad över att få ett svar på. Och frågan behöver nog inte skrivas ned, i och med att svaret var följande:
– SDS-kliniken.
För oss med migrän finns det alltså någonstans att gå igen. Carl Dahlöf finns att träffa på SDS-kliniken i Göteborg (Vasaplatsen 8). Och det är helt…makalöst. När jag började gå hos Mattias Linde, fick jag höra att det bara fanns två otroligt bra migränläkare i Sverige; Linde och Carl Dahlöf. Dahlöf befann sig dock i Danmark om jag inte minns fel, så det var bara Linde kvar i Sverige. Sedan försvann Linde.

Och Dahlöf kom tillbaka.
Där går jag nu och får den hjälp jag behöver. Jag har till exempel börjat med en ny förebyggande medicin, Inderal och min IBS kan förmodligen vara bukmigrän.
Så för er migräniker som har möjlighet att ta er till Göteborg, gör det. Hjälp finns äntligen att få igen.
Vill du läsa mer?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>