Vecka 39 (38+5)

Kroppen: 
Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: 
Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring ”mekonium” som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Egna tankar:
Jahopp. Alla dessa små tecken. När ska du titta ut då, lilla bebis? <3

För ett par veckor sedan fick jag sammandragningar som strålade ut mot ryggen. Kunde klocka dom i drygt en timme. 40 sek var 6:e minut och så höll det på så. Sedan – nada.

Nu har jag haft en sådan konstig oroskänsla i kroppen som inte går att sätta fingret på. Och magknip och molande värk i ländrygg och mage. Vad jag har förstått är det väldigt vanligt inför en förlossning att kroppen beter sig så här.

I går kväll hade jag ganska ont i mage och rygg. Det kändes som om värken kom i vågor och höll på i drygt en timme men lindrades av att jag lade mig ned med en värmekudde. Sedan har det *knack-i-trä?* varit lugnt frånsett ett illamående som jag vaknade med. Har haft det i två timmar nu och det går inte över. Precis som i början av min graviditet. Så känns det.

Men vår bebis far runt i magen som vanligt och möblerar om och har det varmt och gött. Vi får väl se när hon behagar titta ut, har ju ändå drygt en vecka kvar till BF. :)

Det jobbiga är bara det att jag är nervös inför förlossningen och alla känslor går i vågor och omvartannat. Å ena sidan kickar adrenalinet igång och pulsen höjs så fort jag börjar känna den här lilla förvärken, å andra sidan tänker jag ”yes, nu kör vi!”. Man kan ju bli galen för mindre…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>